Sitter här i England Nottingham just nu, bredvid TraXy som fixar med musik. Landade i måndags och ska hem igen på fredags natt.
Why you ask?
Eftersom TraXy ska gifta sig med hotta Engelsman (eller okey han kanske inte är jättehot som så men står fast vid den sexiga rösten :P) Sen är det nog bra att jag tycker att han inte är jättehot för annars hade det nog varit svårt att neka erbjudandet igår kväll *flin* eller okey kanske inte men det var ju roligt. Kan nog inte berätta något mer om det dock men ta mitt ord för att det var värt att vara uppe jättesent...
och innan jag nerlusar denna blogg med hemligheter, smilies och saker inom ** så ska jag nog ta och sluta. WEDDING DAY TODAY!
Lovar det kommer bilder sen...
2008-04-30
2008-04-20
The Klant of the day
... and the award goes to... MARIT! Skulle fånga katt och hamnade lite fel med pannan, som i mot en kant på en stenvägg fel. Kändes inte, det gör mer ont att få en sticka i fingret om vi säger så, känner någon sekund senare i pannan och känner en stor bula. En bula? o.O Jag är så klantig. Nu är den en aning blå och lite större och jag sitter och kyler ner den. Ingen fara om jag börjar spy lovar jag att gå till doktorn men det är ingen fara än så länge i alla fall.
2008-04-18
Inte tid för gymmet?
Träna har jag inga som helst problem med. Jag joggar (sakta) 30 minuter i sträck utan större problem, lite ont i vaderna får jag de första 10 minuterna för mina vader är jobbiga, men det är allt sådär. Skulle säkert kunna jogga längre också men nu ska vi inte överdriva här inte. För några år sedan gick jag på gym en gång om dagen och tränade i en hel månad utan att jag gick ner i vikt. Svältinställning antagligen, eller så byggde jag muskler... eller en kombination. Nu försöker jag gå över 14000 steg om dagen. Jag skulle vilja gå mer på gymmet där jag har kort som jag betalar för varje månad men eftersom det tar 25 min att gå dit och sedan 25 min att gå hem, ungefär, så orkar jag inte eller anser att jag inte har tid. Det är lite trist. Fast samtidigt är det ju sant, när jag joggar hemma i lägenheten kan jag starta och vara klar på ca 45 minuter medan om jag ska ta mig till gymmet, klä om, vara där, duscha, klä på mig, gå hem så kommer det ta ca 2 timmar. Det är ganska stor skillnad. Antingen får jag se till att laga min cykel eller så får jag ta och skaffa körkort och bil. Tror att cykeln blir billigast ändå...
Kom ihåg: Träna är roligt.
Kom ihåg: Träna är roligt.
2008-04-11
2008-04-08
Emo - sluta tyck synd om dig själv!
Hur kommer det sig att det är inne att vara emo? Emo är en förkortning på emotionell och tydligen så började det som en musikstil. Jag ska erkänna att jag vet inte så mycket om "den rätta emon" det jag kan prata om nu är de emo som jag känner/känner till helt enkelt. Idag är det kanske en del av dem som lyssnar på en viss musik men just nu känns det mer som att det handlar om att skära sig i armen, ha färgat svart hår med sned längre lugg och gå omkring och påstå att man är bisexuell. Varför? Musikstilen har jag inga problem med, inte klädstilen heller egentligen utan det är hela "det är synd om mig, världen suger, ingen förstår oss, vi är så alternativa, emo rocks!"-attityden som jag har ett problem med. Det är inte alternativt att må dåligt. Se er omkring! Alla mår dåligt i den här skitvärlden men vi andra tvingas kliva upp varje morgon ändå, gå till jobbet för att sen komma hem till vårat tråkiga vanliga liv. Du å andra sidan går ut på stan, träffar dina kompisar över en fika för att prata om att killen/tjejen inte tycker om dig längre, sen går ni på bio och tittar på en djup fransk film för att efteråt sitta på en parkbänk och diskutera denna tillsammans med att världen är orättvis och ingen förstår hur hemskt ni har det. Vem har det egentligen värst av oss i så fall?
Väx upp! Världen är inte till för dig. Om du mår dåligt är det ditt jobb att se till att du mår bättre, så funkar det. Det är inte ultimat men det är så det är. Det är så det är för alla oss andra. Sedan har jag ett till meddelande till dig: Du är inte alternativ när du är som precis alla andra tonåringar med problem.
Väx upp! Världen är inte till för dig. Om du mår dåligt är det ditt jobb att se till att du mår bättre, så funkar det. Det är inte ultimat men det är så det är. Det är så det är för alla oss andra. Sedan har jag ett till meddelande till dig: Du är inte alternativ när du är som precis alla andra tonåringar med problem.
Småglin som tror de är så tuffa
Det är lördag kväll, klockan är runt elva på kvällen och jag sitter i min soffa med laptopen i knät och chattar med folk på irc. TV:en är på i bakgrunden, min katt ligger och sover i en fåtölj och jag funderar på om det kanske är dags att hoppa i säng (jaja jag vet patetiskt på en lördagskväll men that's not the point). Då hör jag röster utanför fönstret och sen bankar det hårt. Rösterna garvar och kan tala om att det är en kanske två-tre ungdomar som står där ute och beter sig löjligt. Håller upp hoodtröjerna ovanför ansiktena och tror att jag inte kan se dem. Jag säger åt det att sluta, eller rättelse, jag skriker åt dem att jag ska ringa polisen. De fortsätter att hålla på en stund, sedan nöjer de sig med att smyga utanför men när jag inte synligt reagerar mer så ger de upp. Alternativt så var det någon som kom förbi, jag vet faktiskt inte vilket som hände. Försvann gjorde de i alla fall. Jag funderade ett tag på att jag verkligen skulle ringa polisen men de var borta och jag har ingen aning om vilka de är eller hur gamla de är eller ens hur många de var så det känns lite smått poänglöst. Istället fortsätter jag min kväll som vanligt, eller ja jag spenderar en timme på irc med att vara förbannad på småglinen för att de tror att de är så jäkla tuffa när de är fega småskitar. Min katt är dock lite rolig i sammanhanget. Istället för att bli rädd så studsar hon upp ur fåtöljen, upp på fönsterbläcket och jamar åt dem medan de försöker sitt bästa med att skrämma henne genom att kasta nått på fönstret och vad de nu gjorde.
Jag fick många fina förslag. Sätta upp bevakningskamera, snubbeltråd vid häcken så att de får en överraskningen när de tar sig in på min uteplats, rörelsekänsliga lysen och mycket annat smått och gott. Ganska övertygad om att de inte skulle göra om samma sak natten efter förberedde jag mig ändå lite för det. Istället för att ha fönsterlampan tänd så lät jag den vara släckt och hade fjärrkontrollen i närheten och släkt överallt annars i lägenheten. Vad hände? Jo de dök upp igen! Två dagar i rad. Som jag sa till min bror: jag kan förstå om de gör det en gång, överraskningsmoment och hela den biten men att tro att de kan komma undan med det två dagar i rad är ju bara för korkat. Nåja de dök upp i alla fall och trots att jag hade ljud på datorn ganska högt kunde jag höra dem innan jag ens såg dem (ännu mer klantigt!) så det jag gjorde var att direkt när jag fick syn på ett huvud slog jag igen laptopen, tv:en var redan avstängd som tur var, och smällde av digitalkameran i deras riktning. De sprang så fort att jag aldrig har sett något så roligt i hela mitt liv tror jag. Skrämt hörde jag nån säga "hon ser oss fan!"
Det var underhållande. Jag sa att om de dyker upp igen så kommer jag ringa till polisen för att anmäla det. Även om de inte tas fast för något är det alltid bra att göra en polisanmälan så att utifall att något händer igen så syns det att jag försökt göra något åt det. Dessutom kanske bostadsbolaget tar det lite allvarligare och sätter upp ett lite högre staket där så att folk faktiskt inte kan ta sig in på min uteplats. Det är faktiskt lite störande, speciellt som det tydligen är en gräsbeklädd genväg förbi min uteplats... Ungarna kom inte tillbaka igårkväll. Lite av en besvikelse, jag hade ju saker planerat för deras eventuella återkomst. Nåja de kanske dyker upp ikväll då istället. En hjälplös flicka ensam i lägenheten kan ju alltid hoppas... hehe!
Jag fick många fina förslag. Sätta upp bevakningskamera, snubbeltråd vid häcken så att de får en överraskningen när de tar sig in på min uteplats, rörelsekänsliga lysen och mycket annat smått och gott. Ganska övertygad om att de inte skulle göra om samma sak natten efter förberedde jag mig ändå lite för det. Istället för att ha fönsterlampan tänd så lät jag den vara släckt och hade fjärrkontrollen i närheten och släkt överallt annars i lägenheten. Vad hände? Jo de dök upp igen! Två dagar i rad. Som jag sa till min bror: jag kan förstå om de gör det en gång, överraskningsmoment och hela den biten men att tro att de kan komma undan med det två dagar i rad är ju bara för korkat. Nåja de dök upp i alla fall och trots att jag hade ljud på datorn ganska högt kunde jag höra dem innan jag ens såg dem (ännu mer klantigt!) så det jag gjorde var att direkt när jag fick syn på ett huvud slog jag igen laptopen, tv:en var redan avstängd som tur var, och smällde av digitalkameran i deras riktning. De sprang så fort att jag aldrig har sett något så roligt i hela mitt liv tror jag. Skrämt hörde jag nån säga "hon ser oss fan!"
Det var underhållande. Jag sa att om de dyker upp igen så kommer jag ringa till polisen för att anmäla det. Även om de inte tas fast för något är det alltid bra att göra en polisanmälan så att utifall att något händer igen så syns det att jag försökt göra något åt det. Dessutom kanske bostadsbolaget tar det lite allvarligare och sätter upp ett lite högre staket där så att folk faktiskt inte kan ta sig in på min uteplats. Det är faktiskt lite störande, speciellt som det tydligen är en gräsbeklädd genväg förbi min uteplats... Ungarna kom inte tillbaka igårkväll. Lite av en besvikelse, jag hade ju saker planerat för deras eventuella återkomst. Nåja de kanske dyker upp ikväll då istället. En hjälplös flicka ensam i lägenheten kan ju alltid hoppas... hehe!
2008-04-05
Hundägare - en ras för sig
De är en ras för sig dessa hundägare. Jag pratar givetvis inte om de hundägare som tar hand om sina hundar, som håller dem kopplade ordentligt och plockar upp efter sig utan om de som inte gör det. Jag känner många hundägare som är bra hundägare men det finns de som inte borde få ha hund alternativt skärpa till sig!
Jag och Stina var ute och gick i spåret i dagarna och fler gånger möter vi hundar som går bredvid sina ägare men de har inte koppel. Det är i "skogen", i ett motionsspår mellan två större bostadsområden, det betyder inte att du som hundägare får ha din hund okopplad för det. Är det något som du har att bevisa genom att göra det? Är det ditt sätt att bevisa att din hund minsann är snäll och välskött? Gissa vad. Jag bryr mig inte! Din hund ska vara kopplad så länge du inte låter den springa fritt på en äng och leker med den så att den får ordentligt med motion och vet att den klarar av det. Det kan jag sträcka mig till att gå med på men varför gå med kopplet i handen och hunden bredvid utan att använda det? Vem mår bra av det? Hunden märker inte skillnaden på att gå med koppel eller utan koppel om den ändå ska gå precis bredvid och du ska verkligen inte känna dig som en bättre hundägare bara för att din hund kan gå bredvid dig utan koppel. Varför klagar jag då på detta? För att det finns de personer som är livrädda för hundar och för dem spelar det ingen roll hur väluppfostrad just din hund är, det är en hund som är lös och personen i fråga får panik och ångest av att se den. Dessutom så kan det hända saker du inte är beredd på. Även extremt snälla väluppfostrade hundar kan få för sig att de ska bita folk, eller reagerar på ett nytt ljud eller liknande. Det kan hända saker även om du känner dig säker. Jag går ute med min katt i koppel, håller henne kopplad på uteplatsen osv, så varför ska jag inte kunna förvänta mig samma sak av dig?
Det som fick mig att bli riktigt förbannad var dock att en kille, kanske arton år gammal, går förbi min uteplats med sin tjocka tax och hunden skiter, mycket dessutom. Precis utanför min uteplats. Killen går bara vidare. Han plockar inte upp efter sig. Det stör mig! Det är din hund, det är hundens skit alltså är det din skit och jag vill inte ha den utanför min uteplats! Det är så respektlöst att bete sig på det viset. Går jag ut med min katt och hon sätter sig och bajsar någonstans i jord/sand så plockar jag upp det efter henne. Nu brukar hon inte göra det men om hon gör det ser jag till att plocka upp det. Varför kan jag då inte förvänta mig samma sak av dig?
Jag och Stina var ute och gick i spåret i dagarna och fler gånger möter vi hundar som går bredvid sina ägare men de har inte koppel. Det är i "skogen", i ett motionsspår mellan två större bostadsområden, det betyder inte att du som hundägare får ha din hund okopplad för det. Är det något som du har att bevisa genom att göra det? Är det ditt sätt att bevisa att din hund minsann är snäll och välskött? Gissa vad. Jag bryr mig inte! Din hund ska vara kopplad så länge du inte låter den springa fritt på en äng och leker med den så att den får ordentligt med motion och vet att den klarar av det. Det kan jag sträcka mig till att gå med på men varför gå med kopplet i handen och hunden bredvid utan att använda det? Vem mår bra av det? Hunden märker inte skillnaden på att gå med koppel eller utan koppel om den ändå ska gå precis bredvid och du ska verkligen inte känna dig som en bättre hundägare bara för att din hund kan gå bredvid dig utan koppel. Varför klagar jag då på detta? För att det finns de personer som är livrädda för hundar och för dem spelar det ingen roll hur väluppfostrad just din hund är, det är en hund som är lös och personen i fråga får panik och ångest av att se den. Dessutom så kan det hända saker du inte är beredd på. Även extremt snälla väluppfostrade hundar kan få för sig att de ska bita folk, eller reagerar på ett nytt ljud eller liknande. Det kan hända saker även om du känner dig säker. Jag går ute med min katt i koppel, håller henne kopplad på uteplatsen osv, så varför ska jag inte kunna förvänta mig samma sak av dig?
Det som fick mig att bli riktigt förbannad var dock att en kille, kanske arton år gammal, går förbi min uteplats med sin tjocka tax och hunden skiter, mycket dessutom. Precis utanför min uteplats. Killen går bara vidare. Han plockar inte upp efter sig. Det stör mig! Det är din hund, det är hundens skit alltså är det din skit och jag vill inte ha den utanför min uteplats! Det är så respektlöst att bete sig på det viset. Går jag ut med min katt och hon sätter sig och bajsar någonstans i jord/sand så plockar jag upp det efter henne. Nu brukar hon inte göra det men om hon gör det ser jag till att plocka upp det. Varför kan jag då inte förvänta mig samma sak av dig?
2008-04-03
2008-04-02
Sverige pussas och kramas
Hela Sveriges toppelit inom humor, i alla fall enligt mig. Henrik Schyffert är en favorit från Killinggänget och även hans insats i Parlamentet har känns bra. Jag tycker om André Wikström och Magnus Betnérs ironiska humor. Jag älskar Björn Gustavssons pojkscharm och Nour El-Refai får heller inte glömmas. Johan Glans talang att vara helt bortkollrad och ändå rolig (Nisse Hult people!) går inte att slå. Listan kan bli längre. Vad kunde då gå fel?
Tydligen att de bestämde sig för att gå ihop och göra ett humorprogram. Jag äskar verkligen Sverige dansar och ler därför såg jag verkligen fram emot detta men det jag kunde se var bara rent skräp. Djur som knullar på tv. När var det någonsin populärt? Är det populärt? En sketch om en man som har ett förhållande med en älg? Johannes Brost som pratar om hur man skär upp en fitta i kompisens lår? Va fan håller ni på med? Det är inte humor! Det är slapstick på lägsta nivå man kan komma. Jag vet inte om jag ska dra in könsroller i det hela men det känns verkligen som att ett gäng småpojkar suttit och runkat ihop programmet, ni vet sådana som sitter och fnissar i en timme om de råkar få se en bröstvårta i tv och sen går in på toaletten och "kissar".
Avsnittet med Filip och Fredrik var roligt, eftersom det var deras humor. Jag tycker faktiskt om avsnittet med Björn Gustavsson och hans singelliv och Johan Glans som ensam tragisk människa var helt okey (även om det var en betydligt sämre version av Roland i Torsk på Tallin). Avsnittet där de gör narr av alla ordjakter som finns på tv idag kunde ha varit briljant men till och med det drogs ner i skiten i äkta överdriftsanda. Då är dock frågan om det är allt vi kan förvänta oss av humoreliten? Ett program som är uselt förutom några delar som är bra? Borde inte humorn ligga på högre nivå? Humor som går ut på djurs sexliv och att visa nakna människor som går omkring i vinjetten kan vilken pubertal tonåring som helst komma på.
Så skärp till er tack. Tills dess kommer jag vända mig till fantastisk Brittisk humor som går ut på att vara rolig inte att sitta och grilla varandra i bondage-kläder eftersom "det säkert är kul med sånt, vi garvade ju, höhö."
Tydligen att de bestämde sig för att gå ihop och göra ett humorprogram. Jag äskar verkligen Sverige dansar och ler därför såg jag verkligen fram emot detta men det jag kunde se var bara rent skräp. Djur som knullar på tv. När var det någonsin populärt? Är det populärt? En sketch om en man som har ett förhållande med en älg? Johannes Brost som pratar om hur man skär upp en fitta i kompisens lår? Va fan håller ni på med? Det är inte humor! Det är slapstick på lägsta nivå man kan komma. Jag vet inte om jag ska dra in könsroller i det hela men det känns verkligen som att ett gäng småpojkar suttit och runkat ihop programmet, ni vet sådana som sitter och fnissar i en timme om de råkar få se en bröstvårta i tv och sen går in på toaletten och "kissar".
Avsnittet med Filip och Fredrik var roligt, eftersom det var deras humor. Jag tycker faktiskt om avsnittet med Björn Gustavsson och hans singelliv och Johan Glans som ensam tragisk människa var helt okey (även om det var en betydligt sämre version av Roland i Torsk på Tallin). Avsnittet där de gör narr av alla ordjakter som finns på tv idag kunde ha varit briljant men till och med det drogs ner i skiten i äkta överdriftsanda. Då är dock frågan om det är allt vi kan förvänta oss av humoreliten? Ett program som är uselt förutom några delar som är bra? Borde inte humorn ligga på högre nivå? Humor som går ut på djurs sexliv och att visa nakna människor som går omkring i vinjetten kan vilken pubertal tonåring som helst komma på.
Så skärp till er tack. Tills dess kommer jag vända mig till fantastisk Brittisk humor som går ut på att vara rolig inte att sitta och grilla varandra i bondage-kläder eftersom "det säkert är kul med sånt, vi garvade ju, höhö."
För den jag är...
Acceptera dig själv som du är. Är inte det en lite trött klyscha? Om jag accepterade mig för den jag är så skulle jag alltså acceptera att jag är en lat, ouppskattad, fet, stressad och allmänt halvmisslyckad kvinna på snart 25 år. Den personen vill inte jag acceptera och det borde jag inte. Alltså är min enda slutsats att "Acceptera dig själv som du är" finns till för de som redan är vackra, framgångsrika och stresståliga människor. För de som är i början av trettioårsåldern som bollar familj och karriär. Det vill säga för de som bara finna i serier som Desperate Housewives och Sex in the City. Är det inte genom att inte acceptera oss själva för det vi är idag som vi utvecklas och lär oss fler saker, får mer erfarenheter och finner nya saker i livet som vi vill vara?
Faktum är att jag vill vara som kvinnorna i Cashmere Mafia. Jag vill vakna på morgonen färdigsminkad och med fantastiskt hår. Jag vill ha lockar i håret ena dagen och rakt hår andra dagen. Jag vill kunna ha tonvis med läppstift utan att det någonsin klibbar på glasen. Jag vill bolla femtioelva bollar i luften samtidigt. Jag vill ha en mobiltelefon som ringer hela tiden och träffa mina lika "framgångsrika" väninnor på en lunch ute på stan varje dag utan att oroa mig för hur mycket det kostar. Det kanske inte är en vettig dröm eller ens ett vettigt tänk men det får mig i alla fall att städa lägenheten för att den ska vara så in som den kan vara, det får mig att s
ätta mig att plugga för att kunna få det där jobbet som ger mig pengar i framtiden, det får mig att ta en extra lång promenad på lunchen för att bränna lite mer kalorier... med andra ord så får tänkandet att jag vill utvecklas, bli mer som den ultimata människan jag vet att jag kan vara även om det inte är en kopia av hur de är i serierna. Om jag istället skulle acceptera mig själv "för den jag är" så skulle jag väll sätta mig ner i soffan, titta på gamla repriser av Våra värsta år och äta ett kilo glass till det. Jag vill inte acceptera mig själv som jag är när jag inte är den jag vill vara.
Faktum är att jag vill vara som kvinnorna i Cashmere Mafia. Jag vill vakna på morgonen färdigsminkad och med fantastiskt hår. Jag vill ha lockar i håret ena dagen och rakt hår andra dagen. Jag vill kunna ha tonvis med läppstift utan att det någonsin klibbar på glasen. Jag vill bolla femtioelva bollar i luften samtidigt. Jag vill ha en mobiltelefon som ringer hela tiden och träffa mina lika "framgångsrika" väninnor på en lunch ute på stan varje dag utan att oroa mig för hur mycket det kostar. Det kanske inte är en vettig dröm eller ens ett vettigt tänk men det får mig i alla fall att städa lägenheten för att den ska vara så in som den kan vara, det får mig att s
ätta mig att plugga för att kunna få det där jobbet som ger mig pengar i framtiden, det får mig att ta en extra lång promenad på lunchen för att bränna lite mer kalorier... med andra ord så får tänkandet att jag vill utvecklas, bli mer som den ultimata människan jag vet att jag kan vara även om det inte är en kopia av hur de är i serierna. Om jag istället skulle acceptera mig själv "för den jag är" så skulle jag väll sätta mig ner i soffan, titta på gamla repriser av Våra värsta år och äta ett kilo glass till det. Jag vill inte acceptera mig själv som jag är när jag inte är den jag vill vara.
Subscribe to:
Posts (Atom)
