Faktum är att jag vill vara som kvinnorna i Cashmere Mafia. Jag vill vakna på morgonen färdigsminkad och med fantastiskt hår. Jag vill ha lockar i håret ena dagen och rakt hår andra dagen. Jag vill kunna ha tonvis med läppstift utan att det någonsin klibbar på glasen. Jag vill bolla femtioelva bollar i luften samtidigt. Jag vill ha en mobiltelefon som ringer hela tiden och träffa mina lika "framgångsrika" väninnor på en lunch ute på stan varje dag utan att oroa mig för hur mycket det kostar. Det kanske inte är en vettig dröm eller ens ett vettigt tänk men det får mig i alla fall att städa lägenheten för att den ska vara så in som den kan vara, det får mig att s
ätta mig att plugga för att kunna få det där jobbet som ger mig pengar i framtiden, det får mig att ta en extra lång promenad på lunchen för att bränna lite mer kalorier... med andra ord så får tänkandet att jag vill utvecklas, bli mer som den ultimata människan jag vet att jag kan vara även om det inte är en kopia av hur de är i serierna. Om jag istället skulle acceptera mig själv "för den jag är" så skulle jag väll sätta mig ner i soffan, titta på gamla repriser av Våra värsta år och äta ett kilo glass till det. Jag vill inte acceptera mig själv som jag är när jag inte är den jag vill vara.
4 comments:
Hmm jag vet inte varför vikt, men jag har experimenterat med GI metoden i några dagar och har faktiskt redan gått ner i vikt.
Det är så bra eftersom man kan äta vanlig mäng eller mer, och ändå gå ner.
Tror inte att det är många som är den de vill på riktigt. Allt man kan göra är sitt bästa - och det kan man vara nöjd med även om man inte har nått fram till sitt mål än. :)
Tycker visst att man ska kunna acceptera vem och vad man är, men man ska inte glömma bort vad man också kan bli. Att inte acceptera vem man är är väl att leva i självförnekelse, och hur bra är det på en skala? :P Nej, fram för att kunna acceptera och inse potential! Man ska kunna acceptera faktum innan man ser till förändring.
Detta var tydligen en radikal åsikt det :P Fast det är ju lite det jag är ute efter, att inte acceptera sig själv som man är om man inte är som man vill vara, att man kan ändras om man inte bara sätter sig ner som en säck potatis och skiter i sig själv. Det handlar ju inte om att man ska hata sig själv heller... så det man inte ska acceptera är sina brister. Åh skulle kunna skriva mycket mer om detta, men då får det i framtiden bli ett nytt blogginlägg :)
Post a Comment